Här har vi sammanställt information till dig som är förälder och som funderar över att skicka ditt son/dotter till oss på Musikkonservatoriet Falun. Du kan läsa om läroplanen, vårt sociala ansvar, utlåtanden från andra föräldrar, skillnaden mellan Musikkonservatoriet Falun och andra skolor. Klicka dig fram!

• Utlåtanden från föräldrar

Här hittar du utlåtanden från andra föräldrar. Vi har bett några föräldrar, vars barn nyligen tog studenten på Musikkonservatoriet och som kommer från hela landet, att skriva några rader till just dig. De meddelar här något om hur det är att vara förälder till ett barn som studerar på Musikkonservatoriet Falun, och de vänder sig till dig med information de tror att du är intresserad av.

Här nedan har följande föräldrar uttalat sig om skolan:
1. Birgitta Yman, (Borås)
2. Maria och Olof Bendz, (Enköping)
3. Barbro och Carl-Arne Bertilsson, (Ljungby)
4. Inga-Lena och Roland Liljenberg, (Uppsala)
5. Eva och Magnus Quennerstedt, (Uppsala)
6. Per och Eva Nordén, (Trensum)
7. Rolf och Anita Hansen, (Mjölby)
8. Liv Meidell och Staffan Blylod, (Umeå)

Birgitta Yman, Borås 7 december 2005
" Vi bor i Borås, en mellanstor stad med en stor Kulturskola. Jag är tvärflöjtlärare och kör- och orkester-ledare där, så det var självklart för oss att mina tre döttrar deltog i Kulturskolans verksamheter. Där lades en bra grund för deras fortsatta musicerande.

De har alla föredragit den klassiska musiken redan tidigt i livet, och huvudinstrumenten blev två kontrabasar och en cello.

När äldsta dottern – Jenny - gick i åk 9, och det var dags att söka gymnasielinje, fann vi att det fanns en gymnasieskola med klassisk musikinriktning och riksintag i Falun. Timplanen och idén bakom Musikkonservatoriets undervisning passade oss, så vi bestämde oss för att hon skulle söka till utbildningen trots att det är långt mellan Borås och Falun.

Jenny kom in på skolan och vi beslöt oss för att försöka klara flytten hemifrån vid tidig ålder, eftersom skolan i Falun hade så mycket mer att erbjuda av det hon ville ha, än det estetiska programmet på hemmaplan.

Jenny fick sin gymnasieutbildning i Falun och gick sedan på Musikhögskolan i Stockholm och HdK i Berlin. Numera är hon fast anställd kontrabasist i Göteborgs Symfoniker.

Visst är det tufft för en 16-åring att flytta hemifrån och klara vardagen själv, men vi hade också sett fördelarna med utbildningen i Falun, och resultaten av den, så när nästa dotter – Anna-Cecilia – bestämde sig för att gå samma väg, så tvekade vi aldrig.

Även hon fick naturligtvis känna på att det inte alltid är helt enkelt att flytta hemifrån tidigt, men personalen på skolan är medveten om problematiken, så de finns där som stöd när det behövs. Efter avslutade gymnasiestudier går hon nu i kontrabasklassen på Musikhögskolan i Göteborg och siktar på ett liv som musiker.

När det blev dags för den tredje dottern – Amanda – att söka till gymnasiet funderade vi aldrig över alternativ. Det var självklart med Musikkonservatoriet. Nu går hon i ettan, så vi har flera trevliga år kvar…

På Musikkonservatoriet i Falun finns bredd och djup i utbildningen för den som vill förbereda sig för musikeryrket, och att få gå på gymnasiet tillsammans med likasinnade studiekamrater är en stor fördel. Det ger de nödvändiga baskunskaperna i kärnämnena samtidigt som det sporrar till daglig målinriktad musikalisk övning.

Så vi sänder en varm förhoppning om att Musikkonservatoriet i Falun får fortsätta sin verksamhet ostörd, utan att drabbas av nerdragningar eller samhällstrender som gör att den klassiska musiken får allt mindre utrymme."

Varma hälsningar
Birgitta Yman, lärare vid Borås Kulturskola och mor till tre nöjda elever.

Till början på sidan

Maria och Olof Bendz
"Det kändes tryggt att ha Hanna /vår dotter på musikkonservatoriet i Falun. Vi märkte att lärarna brydde sig om ungdomarna och att de hade förtroende för varandra. De hade en väldigt avspänd och fin kontakt. Hon säger själv så här i efterhand att lärarna lät eleverna utvecklas utan så mycket styrande krafter, men att de alltid fanns i bakgrunden. Musik är det som naturligt styr!

Genom att satsa så helhjärtat på musiken får ungdomarna utlopp för sin kraft och sitt engagemang där, och behöver inte söka desperat efter andra sätt att leva ut sitt unga starka liv.

Det är vår övertygelse. Och vår erfarenhet! De har så mycket gemensamt med sina kompisar, både arbete och fritid, och gemenskapen är så naturlig och kreativ.

Vi märkte att Hanna / vår tjej utvecklades otroligt under de här tre åren! Hon lärde sig ta ansvar för sig själv, och hon lärde sig att sköta allt praktiskt hushållsarbete. Plötsligt lade hon automatiskt smutskläder i tvätten i stället för att dekorera sovrumsgolvet med dem! Och så som vi hade tjatat utan resultat här hemma… I 16-årsåldern är ju ungdomarna faktiskt mogna att fixa sådant, men så länge de bor hemma blir det naturligtvis lätt så att föräldrarna tar hand om det."

Maria och Olof Bendz

Till början på sidan

Barbro och Carl-Arne Bertilsson
"När Helena bestämde sig för att söka till Musikkonservatoriet i Falun, var det åtskilliga tankar som rörde sig i våra huvuden. Visst var det spännande att hon ville pröva sina vingar. Visst ville vi att hon skulle få utveckla sitt cellospel, men att skicka en ensam 16-årig flicka 50 mil bort… Vi visste ju väldigt lite om Falun och absolut inget om Musikkonservatoriet, förutom att det skulle vara en mycket bra skola för musikutbildning.

Innan det var dags att söka hade vi möjlighet att besöka ”öppet hus” på skolan. Denna första kontakt med miljön och lärarna var mycket positiv och gjorde nog fortsättningen något lättare.

Man har tydligt märkt den lilla skolans stora fördelar. Lärarna har alltid varit tillgängliga. Alla elever är sedda. Även som förälder har man känt sig välkommen att höra av sig.

Allt har naturligtvis inte varit komplikationsfritt, men vid problem och tillbud har lärare och skolhälsovård engagerat sig och agerat på ett föredömligt sätt.

När Helena nu efter tre år på gymnasielinjen kommit in på musikhögskolan kan vi konstatera att hon fått en gedigen musikutbildning. Hon har dessutom haft roligt och oavsett hur framtiden kommer att se ut, är vi övertygade om att tiden i Falun har gett henne upplevelser, utveckling och erfarenheter som hon kommer att ha både nytta och glädje av genom livet."

Barbro och Carl-Arne Bertilsson

Till början på sidan

Inga-Lena och Roland Liljenberg
"Tre av våra barn har fått sin gymnasieutbildning på Musikkonservatoriet Falun. Det finns två huvudskäl till att vi är mycket nöjda med den utbildning och den tillvaro de fick under åren i Falun. Det ena är att våra barn hade det bra på sin fritid och utvecklades som socialt. Det andra att de fick en gedigen utbildning på högsta nivå.

Vi besökte Musikkonservatoriet innan de sökte dit för att titta närmare på denna för oss då okända skola. Man kände direkt att detta var en kreativ, välkomnande och stimulerande miljö. Våra barn kände sig också hemma på en gång när de började ettan. De mådde väldigt bra av att få fokusera helt på musiken. De trivdes verkligen och det uppstod aldrig några problem. Det hände att man undrade om de åt ordentligt och så, men vi visste ju att de fik ett ordentligt mål lagad mat varje dag. För övrigt väldigt god mat, kunde vi konstatera när vi var där.

Det kändes tryggt att skicka barnen till Falun. Det var en "lagom" värld, men ändå så fylld av stimulans och studieglädje. Och lokalerna är också så tilltalande, det är en skola med en personlig charm och mycket, mycket professionell framtoning.

Vi upplevde också att våra barn blev mer fokuserade än innan de kom till Falun. Att få satsa helhjärtat på musiken minskade den stress som vi tror att de flesta upplever i högstadiet.

Vi kände också trygghet i att våra barn aldrig var ensamma och att stämningen eleverna emellan var så god. De tillbringade nästan all sin vakna tid i skolan tillsamman med andra ungdomar som hade samma intressen som dem själva. De ingick i ett socialt sammanhang som var helt rätt för dem och som vi skulle unna alla unga människor att få uppleva.

Skolan, dess lärarkår och ledning skapade en positiv miljö där ingenting verkade omöjligt. Eleverna och deras framtid var alltid i centrum.

Vår son Peter, som är fagottist, arbetar nu i Sundsvall kammarorkester. Vår andra son, Erik, är violinist och går på solistdiplomutbildning i Amsterdam. Och vår dotter Karin studerar violin på Kungl. Musikhögskolan i Stockholm. Alla har de fortfarande umgänge med kamrater från tiden i Falun."

Inga-Lena och Roland Liljenberg

Till början på sidan

Eva och Magnus Quennerstedt, Uppsala
Först blev vi blev glada när vi fick veta att Håkan blivit antagen till pianoklassen vid Musikkonservatoriet. Det var roligt, men vi tänkte nog att han skulle gå gymnasiet hemma i Uppsala i alla fall. Men han ville annorlunda. Han gav sig inte, och med inte så lite bävan från vår sida fick han som han ville.

Nu är vi hemskt glada för det.

Håkan har alltid trivts under sin tid i Falun. I början var det lite problem med boendet, men det löste sig senare på ett bra sätt. Vi har märkt att Håkan varit mycket stimulerad under de år han studerade i Falun, och vi är glada över den fina kontakt och undervisning han fått med sin lärare Bengt Andersson.

Under åren i Falun hände inga tråkigheter, även om det ska erkännas att man var rejält orolig i början i alla fall. Man undrade om han åt ordentlig mat. Då kändes det skönt att veta att han fick ordentlig skollunch varje dag. Ibland var det jobbigt att inte ha koll på vad han gjorde och hur han mådde. Nu studerar han i pianoklassen vid Musikhögskolan i Malmö, så vi har inte mer koll nu. Allt gick väldigt bra för Håkan i Falun, och vi är glada över att han fick den här möjligheten att utveckla det han allra helst ville syssla med.

Eva och Magnus Quennerstedt, Uppsala

Till början på sidan

Per och Eva Nordén
"Om ditt barn erbjuds möjlighet att gå på
Musikkonservatoriet i Falun, då hade vi sagt;
- Vad väntar du på?

Våra barn kom in på sina instrument åren efter varandra.
Erfarenheterna av två flyttlass, söka lägenhet med mera,
lärde oss att allt ordnar sig i slutändan.
Vår oro rörde basala saker som mat, sömn, vänner,
och skolarbete.
Inför flytten på 63 mil tvekade vi aldrig.
Valet var deras, vi hjälpte till!

Den första oron stillades snart av en rejäl skollunch var dag,
som de sedan själva toppade med gröt, fil och en och en annan
onyttighet.
Sömnbehovet föll in i daglig rytm, och vad gällde vänner,
kom alla från olika delar av landet och satt så att säga,
i samma båt.
Att finna disciplin i skolarbetet, var också något som kom
naturligt efter en tid.

Skolans lärare och skolsköterska har alltid funnits där
för våra barn, men också för oss, om vi funderat över något.
Men när skoldagen är slut har vi alltid en dalig kontakt
med våra barn, för att informera oss om att de mår bra,
eller bara höra hur deras dag varit.

Vi gav möjligheten till våra barn, och det blir spännande att följa dem".

Per och Eva Nordén,
förälder till Malin Nordén fiol, sång,och Emil Nordén Gitarr

Till början på sidan

Rolf och Anita Hansen
TILL EN TVEKSAM FÖRÄLDER !
"När vår Pelle insåg att han ville gå ett musikgymnasium så tog vi reda på vilket som ansågs vara det bästa i landet.
Alla tillfrågade svarade: "Musikkonservatoriet i Falun, men det är jättesvårt att komma in där."

Under sportlovet i åttan var vi uppe i Falun och hälsade på.
Vi blev mycket väl mottagna, men det som gjorde mest intryck på mig var de fantastiskt vackra lokalerna. Där fanns inga som helst spår av klotter eller annan vandalisering. Jag tydde det som att de ungdomar som gick där älskade sin skola. Det visade sig vara en riktig tolkning.

Pelle var lite spänd inför besöket, men det släppte så fort vi kom innanför dörren. Den första vi mötte var en kille som hade varit på samma sommarläger som Pelle. Sedan såg han fler som han kände igen från olika musikläger. När vi åkte hem igen var Pelle helt säker på att det här var den utbildning han ville gå.

Våren därpå var det dags för provspelning, och sedan följde en nervös väntan innan det kom besked om att han var antagen. Pelle var glad, och stolt över att han hade kommit in.

Vi föräldrar var glada men också mycket betänksamma.
Hur skulle sonen klara sig själv så långt hemifrån. Skulle han försova sig varenda dag? Skulle han leva på chips och glass? Skulle pengarna ta slut efter tre dagar? Skulle han börja dricka, eller ännu värre, knarka nu när han inte längre skulle ha vakande föräldraögon på sig.

Hösten kom och Pelle flyttade in som inneboende hos ett äldre par. Vi tyckte att det var lite konstigt att varje gång vi ringde, så var han på skolan. Vi brukade ringa vid 9-10 tiden på kvällarna. Det visade sig snart att skolan var hans nya hem. Där vistades alla ungdomarna nästan hela dagarna. Där finns både kök och tvättmaskiner. Många ungdomar åt frukost på skolan. Endel åt även middag där. Lunchen fick de på granngymnasiet. Pelle brukade gå hem till någon som bodde nära skolan, och så lagade de mat ihop, kanske 4-5 stycken.

Vid vårt första besök gladde vi oss åt att Pelle verkade trivas så bra, och att det var en sådan gemenskap mellan eleverna. Om någon ville gå på bio en kväll så frågade han/hon alla andra om de ville följa med. När kvällen kom var de kanske 10-15 stycken som gick på bio. Att de blir så sammansvetsade beror säkert på att de alla sitter i samma båt. Alla har flyttat hemifrån och släppt sina gamla kamrater, och även föräldrar och syskon. För Pelles del var det tydligt att han nu hade börjat ett nytt liv, ett liv med musik.

När han bodde hemma hos oss så var idrotten minst lika viktig som musiken. Han var aktiv längdskidåkare och fotbollspelare, men när han flyttade till Falun släppte han båda idrotterna helt. Vi märkte också att han mognade av att själv ta ansvar för sitt liv. Faktum var att vi tyckte han växte flera år på ett par månader.
   
Så här efteråt kan vi konstatera att alla våra farhågor kom på skam. Det enda som inte blev bra var hans boende. Det låg c:a 3 km. från skolan och Pelle tyckte det var för långt att traska iväg dit, när skolan stängde på kvällarna. Oftast sov han över hos någon som bodde nära skolan. Efter en tid bytte han bostad och flyttade in i en möblerad tvåa nära skolan tillsammans med en kamrat.
  
För att summera detta kan vi säga att tiden i Falun blev mycket bra på alla sätt för vår Pelle. Den gjorde honom också så bra musikaliskt att han kom in på den eftertraktade kammarmusikutbildningen i Edsberg.
  
Till dig förälder, med ett barn som vill gå på musikkonservatoriet i Falun kan jag bara säga: Hoppas han/hon kommer in, för i så fall väntar tre roliga år då ditt barn kommer att växa både som människa och som musiker".
  
 
 Vänliga hälsningar Rolf och Anita Hansen

Till början på sidan

Liv Meidell och Staffan Blylod
Det var inte lätt att skicka iväg sin 16-åriga dotter till ett gymnasium 60 mil från hemmet. Hon skulle nu lämna det skyddade föräldrahägnet och stå på egna ben med allt praktiskt ansvar som följer med att flytta hemifrån. Vi oroade oss nog en del och ringde till skolans rektor som sa: ”Det kommer att gå bra, på den här skolan tar vi hand om våra elever!” Plötsligt gick det upp för oss att vår dotter inte var den första 16-åringen som tog sina första trevande steg i vuxenvärlden så långt hemifrån. På den här skolan har alltid funnits blivande ”ettor” med oroliga föräldrar och med behov på olika sätt.

Vi upplever att lärarna vid musikkonservatoriet har en annan närhet till sina elever än i andra skolor. Skolan blir ett andra- för att inte säga ”första hem” för många. Här sjuder av aktivitet från tidig morgon till sen kväll sju dagar i veckan. Då de flesta elever kommer från andra orter, uppstår en nära gemenskap såväl under skoltid som på fritiden och umgänget är flitigt både när det gäller det gemensamma musikintresset och andra intressen. Eftersom skolan är liten präglas den av en familjär känsla där alla känner alla.  I skolans kök lagar och äter eleverna ofta sina middagar tillsammans. För vår del har det ändå varit skönt att veta att Kristinegymnasiets luncher är av mycket god kvalitet och kan stå för ett ordentligt lagat mål mat varje dag.

Vi tycker att vår dotter har vuxit enormt av att gå på musikkonservatoriet och vi skulle om det vore aktuellt inte tveka att skicka hennes syskon hit i samma ålder.

Liv Meidell och Staffan Blylod

 Till början på sidan